Imorse efter att jag skrev det förra inlägget fick jag ett mindre meltdown (J skulle nog kalla det för stort, men inte jag). Verför, kan man fråga sig? Men jag vet faktiskt inte riktigt själv mer än att jag känner mig stressad, otillräcklig, sliten och att jag försummar mig själv, mina vänner, familj och framförallt att jag blir en dålig och tråkig partner att leva med. Jag drömmer t.o.m en massa negativa saker och sover därmed inte speciellt djupt och känner mig då inte utvilad när jag vaknar. Så efter en massa tårar och frustration, samt en älskling som förgäves försökte lyssna, peppa och hjälpa mig så gott det gick så kändes det efter ett tag liiiiiite bättre. Men obehagskänslan kommer finnas kvar tills jag har avslutat allt det gamla som inte är bra för mig och samtidigt har kommit igång med det nya. Jag hatar att inte ha kontroll över situationer, får ångest när jag inte har kontroll och det är ingen bra egenskap eller inte alltid iaf.
Jaja, så va det med det....tänka positivt va det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh söta! Hoppas du känner dej bättre idag! Jag vet exakt hur du menar - man liksom gräver ett jäkla svart hål för sej själv (utan nån väg upp!) och allt känns totalt omöjligt och hopplöst. Jag har gjort precis samma sak under en lång tid men nu bestämt mej för att göra det bästa av min situation som den ser ut nu! Fast vissa dagar går sämre än andra om man säger så.. Tänker på dej! Vi måste höras snaaaart - bamsekram! PS. smsa nästa gång du är hos din mamma så ringer jag!
SvaraRadera